hur lång vinter har vi?

Häromdagen fick vi i uppgift att presentera oss i klassen. Vi fick gå upp en och en, stå inför hela klassen och berätta lite om vart vi bor, tidigare utbildningar och jobb, familj och intressen. Eller annat spännande. Vi är 30 personer i klassen, vissa pratade bara 5 minuter, andra en hel halvtimme. Efter ett tag orkade man inte lyssna så noga på alla.

Men jag hajade till när jag hörde följande:

- ...och där jobbade jag till i maj förra vintern.

(bildkälla)

Åh snälla vinter bli vår vår vår! Jag har fått nog nu. Tack.

vanligt

Maria

Grattis till alla som (liksom mig själv och halva min släkt) heter Maria. I dag är det våran dag att fira lite lite extra, jag har bakat chokladcookies. Men först ska jag äta min supergoda köttfärssås med pasta och sallad. Mums!

ont som för med sig gott?

Sitter och pusslar med papper från csn, tider som jag behöver vara i skolan, samt med att få ekonomin att gå ihop. Verkligen inte det lättaste. Men det behövs, och om det underlättar min ekonomi dramatiskt att jag sitter ett par timmar extra med krångliga csn så får det väl vara så. För som jag räknade min budget häromdagen så har jag kanske 100 kr totalt att lägga på nöjen, kläder och annat som förhöjer livskvaliteten en aning. Mindre kul. Så jag kämpar.

Annars har det mest blivit städning och så nu i helgen. Jag tror jag har sett cirka 10 avsnitt av serien charmed också, och det skadar ju inte för den är himla bra. Trots att den är gammal och lite ful här och där. Men ändå söt och kick-as. Den får mig att tro lite mer på mig själv, att jag också klarar av de hinder som dyker upp i min vardag. Även om inte jag handskas med mord, trollkarlar och andra hemskheter.

Nu ska jag kicka bort Kaj från tv:n så att jag får se ett avsnitt till innan sängen väntar, ska ta tåget till skolan i morgon och måste därför gå upp plågsamt tidigt, alltså blir det sovdags tidigt.

Sov gott.

gråa nyanser

Vi fick en orkidé av en av våra gäster på inflyttningsfesten i höstas. Den var jättefin, men rätt snart så vissnade alla blommor. Sedan dess har den sett så tråkig ut, men jag har inte haft hjärta att slänga den. Och det visade sig vara ett klokt beslut, för se bara så fin den är nu.

På ett dop nyligen fanns de här ljuvliga blommorna i en vas. Ranunkler. Tänk om man kunde ha fina snittblommor hemma för jämnan. Skulle inte vara helt fel.

övernattning

Jag sov borta i natt. Klassen åkte till Ryssbergen utanför Nyköping. Där skulle vi göra fler gruppövningar och lära känna varandra lite mer. Jag lät kameran vara kvar hemma, dels ville jag inte bli av med den (törs man lita på nya personer bara sådär?), dels kändes det konstigt med tanke på att jag typ inte känner någon alls och inte tycker om att ta kort på folk hur som helst. Det var så hemskt kallt att jag mest ville åka hem hela tiden. Tyvärr kan jag inte säga så mycket positivt alls om gårdagen och den här dagen, istället skulle jag bara säga dåliga saker och bli sur, så istället struntar jag i det och tar mig till duschen. För jag är helt slut...

7 timmar i tallinn

Ni vet att jag åkte till Tallinn förra helgen. När vi lämnade färjan på lördagsförmiddagen för att gå in mot gamla staden gick vi förbi ett såhär häftigt hus. De hus som kanske skulle renoveras snart och frös lite i vinterkylan (hela 26 minusgrader där!) hade fått kläder med uppritad husfasad på. Jag måste säga att det här huset såg himla spännande ut. Det märkligaste i Tallinn var nog ändå deras oerhört få övergångsställen, eller som vi ansåg det, deras över-spring-ställen. Det fanns en fyrfilig gata som vi skulle korsa. En timer räknade ner hur lång tid man hade kvar att ta sig över till andra sidan på, den startade på 22 sekunder. Då tänkte jag på stackars mormor eller farmor som nog skulle behöva åtminstone fyrdubbla den tiden för att komma över gatan om de hade varit med. Vi hittade en marknadsplats med platsbyggda marknadsstånd. Där fanns massor av stickade tröjor, vantar, sockar och halsdukar i olika varianter. (Som ni också kan se så var inte alla platser tagna, faktum var att kanske bara 10 procent var det) Med tanke på att vi frös så mycket hela bunten så undrade vi lite hur tusan de bar sig åt för att klara av att stå utomhus tillräckligt länge för att få något sålt. Vi hittade det sötaste huset. Härligt ljust grönt. Det skulle jag velat gå in i och se hur det såg ut. Fint med gamla hus. Vi hittade den märkligaste skobutiken, ingången hade de halvt blockerat med butiksinredningen, men fick gå in i sidled. Skorna som mamma håller i på bilden blev mina favoriter. Det var oerhört vackert med klart väder.

Men som vi frös, alla var stelfrusna och hälften av oss hade valt helt fel skor. Vi var tvungna att värma oss. Så vi gick in på McDonalds som ni kan se här på bilden, Kaj och jag ville beställa varm choklad. Men hon som tog beställningen sa att hon inte trodde att det räckte till två. Det tyckte vi lät konstigt. Vad menade hon? Kaj offrade sig och beställde kaffe istället, åtminstone något varmt tänkte han. Även om det ju är sjukt äckligt. När jag började dricka av chokladen förstod jag varför hon sagt sådär konstigt. Jag fick varm choklad... som i varm chokladsås. Inte så vidare värst gott. I Tallinn finns en mur, utmed den fanns ytterligare marknadsstånd. Med i princip exakt samma saker hela vägen. Något tråkigt. Kaj murade in sig så långt han kunde i jackan. Och vi tittade på fler fina gamla slitna hus. Mamma hade blivit tipsad om en restaurang. Vi tyckte att det var för mörkt där, men hade hört att det hörde en butik till restaurangen. Så vi gick dit och hittade detta fantastiska. Massor av kryddor, glaskrus, korgar, dricksglas, oljor, keramikkrus och annat vackert. De hade dukat upp ett bord i den lilla trånga butiken, sanslöst fint. Vi åt på restaurang och medan vi väntade på att maten skulle komma så gjorde vi upp notan, från gårdagens middag, mellan oss. Jag bad om te till maten eftersom det var så ruskigt kallt. Vi fick till och med sitta med jackorna på vid middagen på grund av kylan. Personalen hade flecetröjor att arbeta i. Kaj och jag beställde oxfilé, otroligt gott. Sedan var vi klara och gick därifrån. Söta syster Louise. Många små fina gator fanns det att upptäcka, men vi sparade väldigt många till ett framtida, lite varmare besök. Här har ni typ den enda bilden som togs på mig under helgen, jag i vit jacka, till vänster om mig har vi Kaj, sedan mamma och hennes särbo Willy. Malin valde att hångla loss med en gigantisk istapp. Stor stor kyrka av något slag, som vi inte kunde reda ut vilken religion den tillhörde. Vi gick in för att värma oss åtminstone lite lite grann. Vilket visade sig vara nästintill omöjligt, är någon gammal byggnad i Tallinn egentligen isolerad? Stackars de som jobbade där. Sen hade vi tröttnat på det kalla, stack till ett stort varuhus, jag fyndade mysbyxor, sedan var det dags att bege sig mot båten. På vägen hittade vi en butik som sålde frisör och manikyrprodukter. Vi gick in en snabb snabb sväng. De sålde OPI:s nagellack. Jag köpte fyra stycken! Ska visa snart.

Sen åkte vi hem. Väldigt trevlig liten resa och minivisit i Tallinn.

kort om en resa och en ny start

I fredags åkte vi till Tallinn. Vi, det innebär jag och Kaj, mamma med hennes särbo, samt mina två småsystrar med respektive. Det var sjukt kul, otroligt mysigt och sanslöst kallt! Tänkte berätta mer om det i morgon, den här dagen var ansträngande för hjärnan så att det hette duga. Så mycket ny information att ta in, problem att lösa och saker att ha koll på. Jag vill faktiskt mest hoppa över de här första två veckorna med introduktioner, uppstartningar av diverse olika saker och gruppsammansvetsningsövningar. Tröttsamt. Jag vill bara komma igång med riktiga lektioner, läxor och praktik. Det var därför jag började på den här utbildningen. Andra dagen i morgon, hoppas det tar lite mer fart då.

Godnatt

Ny design

Vad tycker ni om min nya design? Är den bra nog att behålla för en längre tid?

Jag tycker ofta att det ser så rent och snyggt ut med vita bloggar, men det blir ju samtidigt lite tråkigt i längden när de flesta ser likadana ut. Här händer det lite mer. Men VAD tycker ni? Snälla säg vad ni tycker, bra som dåligt, ska jag ändra på någonting? Det vore så kul att få höra din åsikt.

ett förhastat beslut

Nu tar jag nya tag och jobbar för att få våren att komma hit lite lite fortare. För nu längtar jag så jag kan spricka efter de där första värmande strålarna, årets första polkaklubba, vitsippor, tussilago och spirande vår.

Den här bilden togs för tre år sedan nu i vår, när jag bodde ute hos pappa.

Jag hade precis gjort slut med min dåvarande sambo och orkade

inte bo tillsammans med honom. Så jag åkte till pappa, vilket passade

bra för honom eftersom han hade skadat sitt knä och på grund

av komplikationer så låg han länge på sjukhus. Någon behövde ta

hand om hans katt, den nysådda gräsmattan och huset, så på det

sättet hjälpte vi varandra samtidigt. Här hade jag gjort iordning runt

soluret i trädgården, skrubbat stenarna rena och sått vackra blommor.

Jag tänkte berätta lite kort för er varför jag varit härifrån så länge.

Ni vet säkert att jag och min pojkvän flyttade ihop i höstas, mest på grund av att vi behövde hitta någonstans att bo eftersom vi hade hyrt ut min lägenhet. Och han hade fått jobb här så lite oförutsätt behövde vi stanna kvar i Sverige och flyttade ihop i all hast för att vi helt enkelt inte hade någon annanstans att ta vägen.

Så, Kaj och jag har tagit en paus från varandra, jag bodde hos en kompis under en vecka och de två påföljande bodde jag hos mamma. Kaj och jag pratade knappt alls med varandra under veckorna och sågs enbart på fredagarna när vi hade dejter. Nu har vi bott tillsammans i ett par veckor. Och vi känner båda att bo ihop, det ska vi inte göra. Vi vet inte hur vi ska göra i framtiden men än så länge har vi sagt att vi testar och ser hur det blir när jag har börjat skolan. Om vi känner att det inte funkar så vet jag inte alls hur vi ska göra. Jag kan inte flytta in till min etta förrän den 1 juli. Men det är så det ligger till. Så av den anledningen har jag varken haft tillgång till stabilt internet eller någon speciell motivation till att driva den här bloggen framåt.

Mitt tips till er är att vänta länge innan ni flyttar ihop. Och när ni väl gör det, så testa först under en period. På lika villkor, ni ska båda få lika mycket plats och möjlighet att anpassa hemmet för bådas behov. Jag har åtminstone inga bra erfarenheter av det. Kanske har jag bara för stort ensamhetsbehov samt ett behov av att få saker gjorda på mitt sätt. Något är ju knasigt i alla fall. Men jag ska flytta till min lägenhet igen och bo själv. Men men, pepp pepp på att ändra på saker och ting, acceptera allt som det är tills något bättre dyker upp.

Jag återkommer på måndag igen tror jag, om jag orkar, för på måndag är det mycket som händer i och med att jag börjar skolan. Och jag har samlat på mig några saker som jag skulle vilja visa för er.

Så jag hoppas att ni hänger med mig nu framöver.

tre fina

Något man kan roa sig med när man hälsar på kompisar med många djur är att fotografera dem. Speciellt Siri (den lilla grå) fastnade särskilt bra i min kamera. Är de inte bara hur fina som helst?

Förresten, vilken bild av dessa fem är din favorit?

förlåt

Ni får ha lite tålamod med mig, allt är lite upp och ner just nu, jag orkar inte riktigt förklara. Eller jag varken orkar eller vill. Men jag vill be om ursäkt på förhand för att jag nog inte kommer uppdatera så mycket alls på ett litet tag.

låt oss jubla!

(bildkälla)

Jag kom in på utbildningen!

Så nu ska jag börja studera till butikschef/avdelningschef i slutet av februari. Det känns sjukt bra att veta vad som händer. Vad jag ska göra. Slippa fundera bara satsa fullt ut på att ge järnet och klara av utbildningen galant! All pepp till mig!

några bilder från en nyårsafton

Till middagen som bestod av:

  avokadohalvor med skagenröra

ostgratinerad kassler och sallad

kladdkaksbakelse

kom 10 personer. Jag hade bakat tredubbelsats med kladdkaksmuffins men trots det blev det bara 36 stycken. Förrätten gjorde Jesper och Anna. Allting var himla gott.

Istället för tre stora kladdkakor blev det muffins som små bakelser. Sånt borde man göra oftare, till vardags. Balkongen i all sin vissenhet var ändå fin. Ljusslingan gjorde att allt fick som ett lila skimmer över sig. Och ni som känner mig vet att jag är galen i lila. Alltså, det kunde inte ha varit bättre. Malin hade den tjusigaste klänningen på sig. Och våran gran fick lite stryk, några brutna grenar, ett par kulor i golvet (som ej gick sönder som tur var) och tusentals barr fattigare. Men vilken nyårsafton! Jag tror inte någon hade tråkigt!

Jag pratade med en tidigare vimmelfotograf som erbjöd sig att hjälpa mig att utveckla mitt fotograferande. Ett erbjudande som jag uppenbarligen (se nyårslöften) kommer anta. Men tyvärr blev många bilder suddiga, och jag frågade inte våra gäster om det var okej att jag la upp bilder av dem på bloggen. Dessutom blev vi faktiskt 32 personer här till slut. Stökigt, spilligt, rörigt och fantastiskt trevligt. Hoppas ni hade det minst lika fint!

God fortsättning!

nybadad kisse

Marble badade idag. Hon tvättades med både schampo och balsam. Det tyckte hon inte om alls. Men oj vad hon är len och luktar gott nu.

origami-oskulden

Ja, nu har jag gjort min allra första svala.

Kaj påstår att det är det svåraste man kan ge sig på inom origami-världen.

Jag tror faktiskt inte på honom. Jag tyckte det var rätt enkelt, förutom att den här blev lite skrynklig och mindre vacker.

Men jag har fått blodad tand och ska ge mig på lite andra roliga saker.

Vill ni också testa att göra en svala så tycker jag att ni ska använda er av den här guiden, det var den mest lättförstådda jag kunde hitta.

Hoppas ni gör ett försök.

Lycka till!

nyårslöften

Jag brukar aldrig ge nyårslöften, kanske för att jag aldrig varit särskilt överviktig, rökt, ätit överdrivet mycket godis eller gjort något annat som inte är så hälsosamt. Men i år ska jag ge mig själv hela tre stycken.

1. Blogga
2. Utveckla mitt fotograferande
3. Sluta säga negativa saker om mig själv

Angående:

1. Det är så roligt med bloggen nu, ni är flera som läser och kommenterar.

2. Att få till en bra bild gör mig glad. Blir de ännu bättre kan jag väl bara bli gladare?

3. Det måste jag verkligen sluta med. Varje litet misslyckande trycker jag ner mig själv så hårt för. Och jag tror inte att någon mår bra av en sådan behandling, att dessutom göra så mot sig själv är väl något av det dummaste. En partner som trycker ner en kan man lämna, men sig själv. Alltså där är man ju fast, så då får man jobba ännu mer. Positivt tänkande here I come!

nya möjligheter

Har ni någonsin känt att ni verkligen behöver ta tag i er själva? Göra det där som ni aldrig riktigt vågade förut? Jag känner så för det mesta. Jag bara: den här veckan ska jag hålla det sjukt fint här hemma, eller nu ska jag börja träna på riktigt, eller kanske bara nu ska jag gå upp i normal tid varje morgon. Sånt där vardagligt tycker jag blir extra jobbigt när man är hemma och arbetslös. Jag är dålig på att hitta på saker, dålig på att uppmuntra mig själv till att bli en roligare och bättre person. Jag har ju liksom ingenting som jag verkligen måste göra, mer än att söka jobb, skicka in papper till a-kassan och gå på något möte här och där. Och då, när jag har så lite uppbokat och egentligen oceaner av tillgänglig tid att göra i princip vad jag vill med, då blir jag apatisk. Sedan strax innan jul och fram till nu har jag känt att jag mått mycket bättre i själen. Jag tror att jag börjar känna lite sinnesro på något vis. Och i mitt huvud så beror det på att jag har gjort saker om dagarna. Först var det ju julgodis, pyssel, pynt och det ena med det andra, sedan kom svärfar med flickvän hit och jag lagade mat och fixade, vi spelade spel och såg på film. Alldeles nyss var det nyårsafton, vi hade mängder av folk här och jag hade lagat huvudrätten och efterrätten till de 12 som skulle ha mat. Det känns helt enkelt som att det har varit lite mer än vanligt att göra, jag har fyllt någon slags funktion och folk har uppskattat vad jag åstadkommit och överöst mig med komplimanger. Och jag har mått riktigt bra. Vilket är lite av ett mirakel nu för tiden. Till och med igår mådde jag bra, trots att jag på grund av rejäl bakfylla inte fick behålla någon mat och hade extremt ont i magen. Men jag mådde bra, och jag känner mig glad. Min självkänsla är bättre än den varit... någonsin, tror jag.

Jag är pepp på livet!

Och jag vill ha ett jobb. Vad tror ni om att jag skulle bli typ konditor, säljare av pysselmaterial eller något annat pyssligt och pilligt? Men vad ska jag då gå för utbildning? Vilka jobb ska jag söka? Hur ska jag göra för att lyckas? För det är nog då jag kommer må allra bäst. Om jag gör något kreativt. Ni har ju faktiskt inte fått se så mycket av vad jag har gjort och jag kan inte påstå att då när jag mådde som sämst, att jag hade så mycket inspiration till någonting alls. Det ni däremot har fått se är planterande av hyacinter, bakande av mina allra första riktiga cupcakes och faktiskt inte så mycket mer vad jag minns nu. Men det kommer, snart snart snart ska ni få se mitt första försök med seriös origami.

Har ni jobbtips till mig så skrik till snälla. Jag vill jobba.