kris, ångest och kurragömma

Det har gått nästan en vecka sedan senaste inlägget nu. Jag har varit deppig och ledsen, arg och frustrerad över framtiden och pengar. Mest pengar. Jag vet att jag sa upp mig själv och att jag har mindre rätt till a-kassa för att jag aldrig varit med och betalat in något. Men om jag hade bott själv och inte tillsammans med Kaj, vad hade jag gjort då? Fått flytta hem till mamma igen och slita på hennes redan ansträngda ekonomi? För av a-kassan får jag bara nästan 4000 kr, per månad. Det räcker ju knappt till hyran, definitivt inte till mat och andra räkningar. Och jag lever ändå billigt. Tänk om jag hade haft barn också? Haft ett dyrare boende. Åh jag får bara panik.

Annars försöker jag motivera mig själv till att komma igång på riktigt med träningen. Jag ska gå snart, trots att jag inte vill, men jag måste göra det till en vana. Så att jag istället inte kan låta bli att gå dit. För snart vill jag komma i vattnet igen. Simma. Underbaraste träningen, snacka om att man känner sig lång, stark och snygg efter att ha simmat sisådär 3 km.

I går kom Johanna hit en stund. Hon ville ge sin syster något lite speciellt för att hon har hjälpt henne så mycket. Så vi bakade chokladcupcakes. Jag kan lägga upp en liten bild senare. Jag har sparat som tusan på den sista minutens batteritid på kameran innan den är helt död. Hoppas batteriladdaren kommer fram snart och väljer att sluta leka kurragömma. Jag får väl ställa mig och ropa "fritt fram" så kanske den kryper fram från vart den än gömmer sig.

Men nu kilar jag bort till badhuset och deras gym. Hörs senare.