en älsklingsplats

när jag var liten så var vi ofta ofta på mormors land, i hennes ute-tvättrum är många minnen samlade

vissa saker ser man bara när man är barn, har ni tänkt på det?

ofta belamrade jag och Malin hela bordet utomhus med barbiesaker, mormors stolsdynor blev sängar och henne lilla kakelugns-värmeljus-lykta blev en lyxig kakelugn till våra älskade dockor.

En dag när jag blev barnvaktad av moster och morbror, kammade jag av min dockas huvud, några år senare hittade jag henne hemma i ett skåp i köket. Jag tvingade mamma att laga henne, ingen var så fin som hon, hon med sitt röda lockiga hår. Hon har ett svag märke på halsen där hon gick av, där mamma fick använda superlim och vara försiktig försiktig. Jag har aldrig riktigt våga leka med henne så mycket sedan dess. mormor älskar sina rosor och jag tycker att man ligger alldeles för lite på gräsmattor och tittar på himlen jag är evigt tacksam för att min pojkvän kallade på mej nedifrån gården så att jag fick se den här vackra skymningen, inte gå miste om livets fina ögonblick