att tömma ett hus på tre uppvuxna barns leksaker

hela helgen spenderades ute hos pappa. jag och mina två systrar skulle gå igenom och dela upp alla leksaker, som ligger kvar i stort sett överallt i huset. pappa behövde jobba och lämnade huset i våra händer.
vi hittade bland annat det här urgamla pusslet eller vad man ska kalla det, tror vi fick det av grannflickan någon gång, när hon själv tyckt att hon växt ifrån det och inte behövde det längre.

vi hade väldigt mycket böcker när vi var små upptäckte vi, det här är några av mina.

några få leksaker hade inte ens kommit ur sina förpackningar.

en bunt av alla andra böcker.

på lördagskvällen kom pappa hem till ett fullständigt belamrat vardagsrum. någonstans behövde vi ju hålla till på för att få lite översikt och plats att dela upp allting på. han lagade mat medan vi fortsatte slänga skräp, skänka saker till välgörenhet och dela upp barbies och lego mellan oss.

vissa saker blev en glad överraskning när man insåg att de var ens egna. mamma fotade oss alltid vid födelsedagar och jular tillsammans med de saker vi fått, så gamla fotoalbum visade sig vara riktigt bra hjälpmedel.

 på söndagen snöade det lite.

bland alla ituslitna kalle- och bamsetidningar hittade vi den här reklamen för ett kexgodis som vi älskade när vi var små. helt seriöst så kan jag fortfarande känna cravings efter dem här emellanåt. kommer ni ihåg dem?

det här urgulliga diademet hade tyvärr gått sönder totalt, bortom alla räddning, vissa saker är tunga att slänga. hur trasiga de än må vara.

samma gällde den här dockan. inga armar, alls, hur vi än letade. gillade verkligen henne.

när vi avslutade i söndags eftermiddag såg vardagsrummet ut såhär. helt galet. för med lite tur, så är det här kanske hälften av allt som finns. hälften kvar alltså. men det är himla skönt att få ordning på sakerna, det tycker både vi och pappa. förstå hur mycket plats han kommer få sen!

när jag kom hem så bytte jag överkast på sängen, till det som jag haft på alla mina sängar sedan jag var kanske 5 år. konstigt hur mycket hemmakänsla en sån sak kan förmedla.

har ni också gjort såhär någon gång?
blir man inte överraskad över hur mycket saker man har samlat på sig genom åren?