Norrköping-Nyköping tur och retur

(bet: ta mig dit man kan flyga*)

Dagen började med att jag tog tåget som inte var ett tåg utan en ersättningsbuss som inte ville skylta med vart den skulle åka. Efter en seg start kom vi iväg och jag insåg att jag skulle bli sen, så jag ringde dem på workshopen och meddelade detta.

I Nyköping hade jag ingen skjuts till skolan så jag fick försöka hitta rätt samtidigt som jag halkade omkring på fina skor som var dåligt anpassade till kyla och snö. Tårna var djupfrysta vid ankomst. Jag var bara fyra minuter sen. De hade väntat, jag kanske inte var ensam om att plågas av vinterns vedermödor.

Dagen gick rätt bra, roliga andra uppgifter som vi skulle göra under tiden som den viktigaste redovisades i mindre grupper i andra rum. Lunch med trevliga personer som jag nog skulle kunna tycka vara roligt att kalla klasskamrater.

Och en danska, hon som ledde de mindre uppgifterna pratade danska, förståelig danska. Älskar det! Hon påminde mycket om tjejen bakom bloggen the snail and the cyclops. Himla fint! Samma vackra lite avlånga ansikte, samma snygga lite rufsiga frisyr fast uppsatt och liknande klädstil med mörkblå tunn lite genomskinlig blommig blus och lång svart kjol. Så fin.

När allt var klart och vi fick gå hem började jag traska, kallt om tårna igen. Gick fort och rätt vad det är så stannar en bil till vid mig. En kille från utbildningen som undrar vart jag ska och undrar om jag vill ha skjuts när jag svarat Norrköping. Han skjutsar mig till stationen, jag blir imponerad av att han lärt sig prata och förstå flytande och bra svenska trots att han bara bott här i två år. Sedan vill mamma, Kaj och Malin veta hur det har gått.

Jag väntar på tåget och pratar lite med några andra från workshopen som ska åka mot Stockholm och vänta lite längre än mig. Jag lämnar dem och åker hemåt, i ett varmt tåg istället för iskall buss. Äntligen får skallen vila lite istället för att vara stressad av all nervositet. Hemma i Norrköping igen och promenad hem, kallt om fötterna igen, fast mindre snö. Och nu sitter jag äntligen i en varm lägenhet i pyjamasen och kan ta det hur lugnt som helst resten av kvällen, det är jag värd efter idag.

Så nu håller jag tummarna för att jag kommer in. Vi var 20 där idag, de sa att 15 kommer bli antagna direkt, resten sätts upp på reservlista och får besked när alla sökanden tagits i beaktande. Men det kändes rätt bra, och jag har rent statistiskt sett 75 % chans att bli antagen. Rätt bra odds ändå om jag får säga det själv. Kommer jag in så jag butikschefselev från och med den 21 februari nästa är.

Hjälp mig att hålla alla tummar som finns nu, snälla!

(* fritt översatt från italienska till svenska)