det där med lägenheter

Det är något lite sjukt med mig.
Jag ÄLSKAR lägenheter.
Jag älskar hur de är alldeles tomma och rena innan man börjar plocka in flyttkartonger. Alla fantasifulla sätt på planlösning. När man gör de första försöken med att inreda med sina saker. Jag älskar när allting känns sådär klart och snyggt och man knappt kan tro att någon bor där. Jag älskar när de är så stökiga eller överösta med grejer att man inte förstår hur folk står ut. Jag älskar att gå och titta i skåp, lådor, ugnar, balkonger, fönster och garderober för att se alla små detaljer. Jag blir så himla glad när mina vänner flyttar och jag har möjlighet att hjälpa till att välja tapeter, gardiner, möbler och allt annat superviktigt. Jag älskar att vara på jakt efter den perfekta mattan till vardagsrummet eller lampan att ha vid sängen. Jag älskar när lägenheter kan kännas lite skamfilade men ändå så fina att man får ont i ögonen, jag älskar gammalt, smart och ljust. Jag älskar mönster och fix och trix. Jag älskar att de är lite små och trånga. Jag älskar att man inte har så stora möjligheter att bygga om/till, så man får anpassa sig efter hur det är och komma på intelligenta lösningar. Även när jag blir stor och vuxen på riktigt och bor i hus på landet med barn och hela alltet, så måste jag nog ha min egen lilla lägenhet i stan med.
Jag älskar lägenheter.


Kanske skulle ha hittat en annan utbildning?